Kategoriarkiv: Historier

Trashanken

En gång stod jag och väntade på tåget och njöt samtidigt av den fina dagen tillsammans med de andra resenärerna. Längs en sidogata kom tre äldre män gåendes mot tågstationen och jag kände genast igen en av dem som var fiskare. Mannen var lokalt känd som lite av en gammal trashank och jag hade sett att han bodde ensam i några gamla fiskebodar nära hamnen. Ibland hade jag sett honom glad och full ute på byn men han gjorde aldrig någon förnär utan var gärna social om än ibland ganska så högljutt och raljerande, men det var annars ingen ovanlig syn i byn där jag bodde.

Då männen närmade sig tågperrongen hälsade de vänligt och hastigt farväl på trashanken och gick ensamma sista biten upp mot tågstationen. Jag kunde höra dem skämta sinsemellan om att ”inte behövde han stå och vänta på att tåget skulle komma” utan kunde ge sig iväg på en gång.
Mannen vinkade en sista gång farväl till sina vänner och skyndade sig sedan iväg längs en annan gata.

Då de två männen stod ensamma på perrongen så förbyttes deras ansiktsuttryck till något illavarslande.
”Ja, det var två bortkastade dagar som jag aldrig får tillbaka..” sa den ena mannen högt för sig själv.
Skrockandes höll den andra med och tillsammans tillbringade de resten av väntan på att tåget skulle komma i tävlan om att visa hur hur löjligt fattig och ensam den tredje barndomskamraten hade blivit.

De framgick att de tre männen var forna vänner och hade nu av slumpen tillfälligt återförenats över ett okänt gemensamt ärende.
Den tredje mannen och trashanken hade genast framstått som en besvikelse för de andra två då han inte hade haft råd att äta på hotellet som de övernattade på, utan hellre ville gå en tur på byn.
Bristen på ekonomiska medel hade ganska snart lett till att de tre haft slut på samtalsämnen och tillbringat resten av tiden tillsammans i en pinsam samvaro när de tvingats bjuda den tredje vännen på allt de gjort tillsammans då han var för fattig att bjuda sig själv.
De hade istället funnit sig själva gåendes långa turer längs stranden och visst var det vackert här fick de tillstå, men vännens uppenbara fattigdom hade gjort dem mycket illa till mods då de varit utelämnade till att bara göra sådant som varit gratis.

Utifrån samtalet de högljutt delade så stod det klart att vad det än varit som de tre vännerna delat i det förflutna så var det sedan länge förbi.

Tåget kom tillslut och de två männen gick skrattandes ombord samtidigt som de lovade varandra att aldrig återvända till den här hålan igen.

Någon vecka senare såg jag av en tillfällighet den gamle mannen sittandes på en krog längs byns huvudgata. Han sjöng högt inför de andra stammisarna och de tycktes ha mycket trevligt tillsammans över ett par öl i den fina sommarkvällen.
Det var en vacker kväll och jag hälsade dem alla en god kväll när jag gick förbi.
I ljudet av glada tillrop att jag också skulle ha en trevlig kväll fortsatte jag min väg ner längs gatan.